"Turbuhaler"

Här visas syntesvägen for Bricanyl med artikelförfattaren till höger och meduppfinnaren Leif-Åke Svensson till vänster.

En resa från en liten by en mil söder om Malmö till ett jobb som forskare vid ett läkemedelsföretag i Lund.


Jag växte upp i Västra Klagstorp och gick i byskolan där. En så kallad B-2 skola, där en lärarinna hade klass 1 och 2 och en lärare klass 3 tom 7. De allra flesta nöjde sig med folkskola. Endast i några enstaka fall förekom fortsatta studier och då i regel vid realskolan i Vellinge. Jag hade andra planer. Gick på Realskolan i Malmö och sedan på "Latinskolan", där jag tog studenten.
  ► Under realskoletiden väcktes mitt intresse för kemi. Att tillverka etanol verkade intressant. Riven potatis jästes och en retort införskaffades. Vid den kommande destillationen fanns endast tillgång till ett traditionellt fotogenkök som värmekälla. Detta resulterade i att även retortens avledningsrör blev mycket hett, varför hela härligheten sprack, när destillationen började.
  ► Efter studentexamen blev det akademiska studier till en fil mag-examen och sedan fortsatta studier till filosofie licentiatexamen i organisk kemi (numera doktorsexamen). Vid den här tiden var den allmänna uppfattningen att man skulle stanna kvar vid universitetet och göra akademisk karriär. Att söka jobb inom industrin betraktades som att sälja sin själ. Jag ville emellertid skaffa mig ett arbete. Nu visste jag att det fanns ett litet läkemedelsföretag i Lund, som sedan ett år hade en ledig laboratoriechefstjänst i läkemedelskemi. Jag förhörde mig om denna tjänst och fick genast en motfråga, om jag verkligen ville ha jobbet. Mitt svar var ett obetingat ja, vilket jag aldrig har ångrat.
  ► AB Draco, ett helägt dotterbolag inom Astra-koncernen, hade då sin laborativa verksamhet i källaren till Helsingkrona nation med ett tiotal forskare anställda. Ett typiskt "källarföretag". Kontoret låg i ett litet gult hus på prärien öster om Lund, och där byggdes, tre månader efter att jag anställts, vårt första "riktiga" laboratorium på hela 2000 kvadratmeter.
  ► När man skall göra ett nytt organiskt ämne, utgår man från en befintlig substans med ett lämpligt kolskelett. Med hjälp av beprövade kemiska metoder byter man ut delar av den befintliga substansen. Vissa delar av den nya molekylen måste sedan i sin tur modifieras eller byggas om, tills man får den önskade molekylen. Man får ofta en blandning av kemiska produkter, och det gäller sedan att renframställa den önskvärda substansen i varje steg. Detta sker oftast genom en extraktion, det vill säga en fördelning mellan ett organiskt lösningsmedel och vatten, vilka faser inte är blandbara, följt av en destillation eller kristallisation. Vid extraktionen gäller det att hålla reda på i vilken fas, den önskade föreningen finns. Någon gång har det tyvärr hänt, efter flera veckors arbete, att fel fas hamnat i vasken.
Att tillverka en substans kan vara ett långt och mödosamt arbete. I fallet Bricanyl (nämns längre fram) är det sju steg från startprodukt till slutprodukt. Om vi för enkelhets skull räknar med en ökning av molekylvikten med 20% i varje steg och ett utbyte på 60%, vilket ofta är högt räknat, innebär det i vårt exempel, att med en utgångssubstans på 100 gram erhålles maximalt 10 gram av slutprodukten. I vanlig laboratoriemiljö har man inte möjlighet att arbeta med större mängder. Vi var lyckosamma i vår forskning, och efter tre år i det nybyggda laboratoriet hade vi en intressant läkemedelskandidat (KWD 2019), som senare blev astmaläkemedlet "Bricanyl".
  ► Sedan vår substans, KWD 2019, visat goda resultat i försök på isolerade djurorgan och i djurförsök, skulle substansen tillverkas för toxikologiska test och sedan för kliniska prövningar på människa.
I Södertälje hade koncernen en så kallad storskaleanläggning för substanstillverkning. Här lyckades man emellertid inte tillverka större mängder substans, varför vi med vår småskaliga utrustning fick hjälpa till. Syntesarbete dygnet runt, och vi fick fram önskad mängd i beräknad tid.
  ► Ungefär samtidigt hade ett engelskt företag fått fram en substans med en likartad farmakodynamisk profil. Vi valde att lansera vår produkt som en tablett för systemisk behandling, medan vår konkurrent smart valde lokal tillförsel med en dosaerosol. Vårt administrationssätt gav mer bieffekter än deras och därmed "hade tåget gått".
  ► Dosaerosoler kan emellertid vara svåra att hantera. Man måste koordinera dosfrisättningen med en inandning, vilket många misslyckas med. Jag konstruerade en tillsats till dosaerosolen i form av en behållare med ett ventilsystem, vilket medgav att dosen först kunde frisättas och sedan i lugn och ro inhaleras. Vi fick patent på produkten, men kopierades snabbt av vår konkurrent. Visserligen medgav man patentintrång, men menade att vi gjort intrång i ett av deras patent. En "kohandel" gjordes och "tåget hade gått igen".
  ► Eftersom de båda verksubstanserna i princip var likvärda, var det oerhört frustrerande, att vi jämt drog det kortaste strået. Jag funderade på om det var möjligt att göra en inhalator, som utnyttjade verksubstans utan tillsatser och drevs av patientens inandningsluft i stället för av de drivgaser, som finns i en dosaerosol. Efter sex års arbete, mer eller mindre på egen hand, bildades en projektgrupp för vidareutveckling av idén och efter ytterligare tio år var produkten "Turbuhaler" klar för marknadsföring, numera en mångmiljardprodukt inom koncernen. Som mest var cirka 1200 anställda i Lund, men 1999 gjordes en mindre lyckad fusion med det engelska företaget Zeneca, vilket så småningom resulterade i en nedläggning av företaget i Lund. De förnämliga lokalerna övergick till en stiftelse "Medicon Valley"

Artikelförfattaren med inhalatorn "Turbuhaler"

   ► Nu tror många att man gör enorma pengar i form av royalties på sina uppfinningar. Så är ingalunda fallet. Man är anställd för att göra produkter, som går att patentskydda och för det får man sin lön, inget annat. Det har emellertid blivit en hel del resor och en del utmärkelser: Ingenjörsvetenskapsakademiens guldmedalj, Kungliga Tekniska Högskolans stora pris, ett miljövårdspris från USA och en medicine hedersdoktorstitel från Universitetet i Lund.

En resa, som varit intressant och händelserik tycker:

/Kjell Wetterlin