Kenya – Beddingestrand


Östafrika kolonialiserades i slutet av 1800-talet av britterna. Långt tidigare hade araberna inrättat handelsstationer vid kusten där de bedrev handel med bl.a. slavar och elfenben. På den kenyanska oceankusten finns gott om lämningar från den arabiska tiden, däribland den lilla staden Lamu som är en välbevarad muslimsk handelsort och numera ett attraktivt turistmål. Även i den stora hamnstaden Mombasa är det arabiska förflutna alltjämt tydligt. Under 1890-talet byggde britterna järnvägen härifrån till Nairobi, 60 mil inåt land på högplatån. Det var i första hand de rika jordbruksmarkerna som lockade och den brittiska regeringen drev i början av förra seklet en kampanj för invandring till Kenya från Storbritannien. ”The white highlands ” blev ett begrepp för att beteckna de vita jordbrukarnas bördiga marker i Kenyas inland. Kolonialiseringen skedde som överallt annars på den inhemska befolkningens bekostnad. Den koloniala perioden i Kenyas historia blev förhållandevis kort – britterna styrde landet under mindre än 100 år. Vid självständigheten 1963 var utbildningsnivån låg och antalet universitetsutbildade kenyaner få. Klan- och stamintressen gick före nationens intressen och någon starkare nationalkänsla fanns  inte. 
     ► Hur har då Kenya klarat sig sedan självständigheten? Jag hade förmånen att få tjänstgöra vid Sveriges ambassad i Nairobi åren 1991-96 med ansvar för vissa politiska frågor däribland frågor om mänskliga rättigheter och demokrati.  Perioden var intressant i ljuset av den demokratiseringsvåg som i början av 1990-talet svepte över Afrika. Det talades om en andra generationens ledare, bättre utbildade och mer demokratiskt sinnade med Yoweri Museveni i Uganda och Meles  
Zenawi i Etiopien som främsta exempel. Kenya var 1991 alltjämt  en konstitutionell enpartistat med KANU (Kenya  African National Union) som enda parti och president Daniel arap Moi i ledningen både för partiet och regeringen. Moi var landets andre president efter den legendariske Jomo Kenyatta, som hade lett kampen för självständighet från Storbritannien. Moi hade starkt stöd i den egna, relativt lilla kalenjinstammen men oppositionen gentemot honom och enpartisystemet var stor särskilt från de större stammarna med kikuyo i spetsen. Moi insåg att ett flerpartisystem med fria val skulle gynna oppositionen och förklarade, efter stora demonstrationer till stöd för flerpartisystem hösten 1991, att det skulle ”ta tusen år innan Kenya övergav gällande system”. Redan några månader senare tvingades han dock efter påtryckningar från Världsbanken och biståndsgivarna att ge efter och de första ”fria” valen i Kenyas historia ägde rum i december 1992. Oppositionen beskyllde KANU för valfusk sedan partiet vunnit detta och också valet 1997 tack vare splittringen inom oppositionen. Moi satt alltså kvar som president fram till 2002 då han enligt konstitutionen var förhindrad att ställa upp för ytterligare en period.
     ► Ambassaden hade omfattande kontakter med oppositionen i början av 1990-talet. Stöd direkt till politiska partier kunde förstås inte lämnas men väl bidrag till frivilligorganisationer. Den politiska debatten var livlig och många namnkunniga politiker, journalister och akademiker deltog i seminarier och konferenser eller publicerade artiklar i av regimen mer eller mindre svartlistade tidskrifter med stöd från givarsamfundet. Skaparen av Green Belt Movement, mottagaren av Nobels fredspris 2004, Wangari Mathaai tillhörde oppositionen och levde emellanåt gömd, men i nära kontakt med ambassaden. Detsamma gällde nuvarande premiärminister Raila Odingas far, luoledaren Oginga Odinga. Också Mwai Kibaki fanns bland ambassadens kontaktpersoner. Han hade inför valen 1992 grundat Democratic Party, men ansågs allmänt som en förbrukad, äldre politiker med svaghet för alkohol. Han besökte f.ö. Stockholm i juni 1997, men intresset för besöket var mycket begränsat.  Han fick ett kort möte med riksdagens utrikesutskott och bjöds på en tjänstemannalunch på Rosenbad. Det var allt. År 2002 blev han oväntat, efter kompromissande inom oppositionen, Kenyas tredje president i en ålder av 71 år, ett exempel så gott som något på hur svårt det är att bedöma politiska skeenden. När detta skrivs förestår val i Kenya inom kort. Utgången är oviss, men förhoppningen är att man skall kunna undvika stamoroligheter som vid de senaste valen, då något tusental personer miste livet. Förutsatt att den politiska stabiliteten består – och att den galopperande korruptionen kan bringas under kontroll – kan Kenyas roll som ekonomiskt centrum och ledande turistland i regionen komma att stärkas framöver. 
     ► Finns det då någon, inte alltför långsökt, förbindelse mellan Kenya och Beddingestrand? Östafrika lockade i början av förra seklet äventyrare/lycksökare inte bara från Storbritannien utan även från andra delar av Europa. Ett antal svenskar, främst från samhällets övre klasser, lockades av de möjligheter som erbjöds. Från Näsbyholm begav sig 1912 den då endast 26-årige  Bror von Blixen-Finecke till Kenya, där han två år senare gifte sig med sin syssling  Karen Dinesen. Historien om deras öden är ju välkänd genom Karen Blixens böcker och särskilt genom den tillrättalagda och romantiserade versionen i storfilmen Out of Africa med Maryl Streep och Klaus Maria Brandauer i huvudrollerna. Bror och Karen separerade 1920 och skildes formellt fem år senare. Karen fortsatte att driva kaffeplantagen ”at the foot of the Ngong Hills”  strax utanför Nairobi, men projektet blev aldrig någon framgång och Karen återvände 1931 utfattig till Danmark.  Bror stannade kvar i Afrika till 1938 och försörjde sig genom att ordna storviltssafaris och jakter. Varken Karen eller Bror kom någonsin tillbaka till Afrika.  Karens vistelse i Kenya har lämnat spår efter sig. Hennes sista bostad på kaffeplantagen är idag museum. Huset, byggt i början på förra seklet, är välbevarat och inrett med tidstypiska föremål, varav en hel del rekvisita från inspelningen av Out of Africa. Museet ligger i den del av Nairobi som fått namnet Karen och lockar årligen tusentals besökare. 
     ► Den på sin tid välkände Beddingeprofilen Svenning Nilsson (med flakmopeden) nämnde en gång, då jag och familjen var hemma på besök från Kenya, att Bror Blixen de sista åren av sin levnad hade bott hos ”väninnan” Ruth Rasmussen i Beddingestrand. Vidare att Ruth drev en kennel i anslutning till den s.k. ekmanska villan och att Bror omkom i en bilolycka i mars 1946, då han var på väg till en maskerad på Börringe kloster. I Kenya blev vi bekanta med Ulf Aschan, förmodligen den ende nu levande av Bror Blixens gudsöner. Ulf bor sedan många år i Kenya där han är verksam inom safaribranschen.  Jag kontaktade Ulf i slutet av förra året med en förfrågan om Bror Blixen och fick ett trevligt mail som svar. Jag citerar: ”Det stämmer mycket bra att Bror Blixen bodde i Beddinge under ett antal år. Kvinnan i hans liv, en danska, drev mycket riktigt en kennel. Hennes namn var Ruth Rasmussen. Hon var helt förtjusande. Hon blev totalt förkrossad när Bror dog och fick en sådan chock att hon, vid de mest olämpliga tillfällen tappade minnet. Såsom exempel när hon steg in i en affär i akt och mening att inhandla något. Väl där hade hon totalt glömt bort varför hon gått dit. Till slut blev detta tillstånd så allvarligt att hon sålde sin kennel och flyttade åter till Danmark. Bror levde ett lyckligt liv med Ruth (som han alltid refererade till som ”lilla Mor”), men då och då besteg han sin cykel och for iväg för att besöka sina många vänner på olika gods och gårdar, Häckeberga, Skabersjö, Börringe och givetvis Näsbyholm. Lilla Mor följde aldrig med. Hon var klok nog att förstå att med dessa gamla vänner till Bror hade hon litet gemensamt.” Bror von Blixen-Finecke ligger begravd på Gärdslövs kyrkogård.

Hans Andersson