Drängen i Beddinge

Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär. Ja, så sjunger den fattige bonddrängen Alfred i Emil i Lönneberga. Och kanske är det inte långt ifrån vad Drängen i Beddinge gör, men fattig är han inte, speciellt inte på idéer. 

Albin Olander, eller Drängen i Beddinge som han även kallas, är 23 år gammal och har höga ambitioner. För några år sedan började han bruka sin morfars gamla gård på sydkusten i Beddingestrand och har även startat ett företag för att kunna sälja sina egenodlade grönsaker hemma i byn.

Trots att våren äntligen har dykt upp 
gömmer solen sig bakom molnen och en kall bris blåser från havet. Men det kanske man är van vid när man bor på sydkusten. Vinden och havet är trots allt inget problem, tvärtom, det hjälper till att hålla klimatet så nära stranden relativt varmt.
     – Jag började odla grönsaker och potatis för två år sedan och utökade förra året, säger Albin Olander. Här är cirka 6 hektar på norra sidan om vägen och cirka 6 hektar på södra sidan om vägen. Väg 9 som går längs kusten mellan Trelleborg och upp mot Brösarp delar marken. Åkern på södra sidan ligger intill havet. Trots att det en gång odlats där finns det för lite kraft i marken för fortsatt odling. När Albins morfar gick i pension arrenderades marken på norra sidan ut till en annan lantbrukare som i sin tur sådde gräs på hela åkern när han gick i pension. Men det ska i framtiden bli grönsaksodling igen. Den södra åkern ska bevaras som den är för att kunna ta hö till djuren, ch djur finns det. Förutom höns och tre getter så tar Albin hand om djur som omhändertagits av Djurens vänner. Några kaniner, marsvin och två katter får dela stall med getterna. Gården är gammal och behöver viss renovering, men det kommer, allt har sin tid. Katterna är väldigt sällskapliga och så fort man går in i det lilla stallet kommer den röd- randiga katten Sixten och vill kela. Lukten av hö och gödsel tränger sig på men man vänjer sig snabbt, det luktar precis som ett stall ska göra.
     – Tanken är att det ska bli en kull 
getter till, säger Albin. Och så vill jag ha Highland cattle som kan gå och beta på södra ängen. Till sin hjälp på gården kör Albin en Grålle av 48 års modell med standardmotor, fyrcylindrig bensinmotor. Grållen köptes ny till gården 1948 och Albin är den tredje ägaren, efter sin morfar Gunnar Olsson.
     – När morfar gick i pension så ställdes den in och gick också i pension, berättar Albin. Men 2006-2007 så använde jag den som projektarbete i skolan och rev ner allt och renoverade upp den till nyskick. Jag har den nu för att harva över där jag har grönsakerna och vältra lite, alltiallo till lite lättare jobb helt enkelt. Den ska vara kvar här så länge jag är kvar här. Jag kör lite lugnt med den för tanken är att den ska bevaras. På gården finns även en MF 35:a, en traktor med en fyrcylindrig dieselmotor.
     –Den flyter på bra, säger Albin. Jag köpte den 2009 för att kunna plöja med den och spara lite på den gamle. Det enda jag kan komma på som är negativt med de fyrcylindriga är att när det är kallt ute så kan de vara väldigt kinkiga att starta. 
På 35:an sitter en tvåskärig plog som är inhandlad till Grållen. Den räcker bra för den lilla åkern på gården. 
     –Inom en rätt så snar framtid vill jag ha en större traktor här, säger Albin. Det kommer antingen att bli en MF eller en äldre John Deere. Något större med fyrhjulsdrift som är lätt att komma ut med när det är lite blött. Trots att Grållen är en kär vän och fungerar bra när den väl är igång så är den lite kinkig att starta. Just idag vill han inte komma igång och Albin får ringa sin far Kent Olander för att få hjälp att putta igång den. Men sen går det som en dans!
Förutom att bevara den gamla gården så jobbar Albin på ett större jordbruk i Lilla Isie strax norr om Beddingestrand som ja, dräng helt enkelt. 
     – Vi odlar potatis, betor, höstvete, korn och raps. Jag är där hela året och utför allt från att köra traktor till verkstadsarbete. Det blir en del verkstadsarbete på vintern. Alla traktorerna ska servas, så att de är redo för vårbruket. 
Ibland händer det också att han lånar chefens Fendt (traktor) för att klippa till gräset på södra åkern.  Mycket av det tekniska inom jordbruket fick Albin lära sig på Naturbruksprogrammet med inriktning jordbruk på Nils Holgersson gymnasiet i Skurup. Men en del är också självlärt.
     –Vissa saker kan man inte läsa sig till så man får sitta och pilla lite helt enkelt, berättar Albin. Jag har ju det som intresse också, har man det inte som intresse så lär man sig inte. Albin tycker dock att det blir mindre och mindre meckande med traktorer nu för tiden. Datoriseringen av maskinerna gör att det enda man kan göra själv snart är att byta oljan menar han. 
     – Jag ska inte säga att jag är emot moderniseringen av traktorerna för det underlättar när man har ett större jordbruk, men jag är mer för det gamla, det är mer charm med de gamla maskinerna. 
Morfar Gunnar är den största kunskapskällan för Albin. Sedan barnsben har han sprungit runt på sin morfars gård och hjälp till. 
     – Han är en person som betyder mycket för mig, säger Albin. Han har lärt mig mycket, speciellt det med potatisodling. Han är väl den jag fått allt ifrån, att vilja jobba med händer och kropp, och köra lantbruket som han gjorde en gång i tiden.
Att bruka jorden som den en gång gjordes betyder också att Albin har valt att inte använda besprutning och vill så småningom att gården ska bli kravmärkt.
     – Jag gör inte detta för att bli rik utan för att det är mitt intresse. Folk frågar ibland varför jag vill köra ekologiskt, att jag inte tjänar så mycket på det, men jag trivs med att ligga där ute och rensa, det finner jag ro i att göra. Det tycker jag är skönare än att sitta och titta i bankboken. Albin samlar även på gamla jordbruks- redskap från förr och vill få ihop en så pass stor samling med saker från den gamla jordbrukstiden, att han kan öppna ett jordbruksmuseum.
     – Det finns mycket saker som har försvunnit, som har hamnat på skroten eller eldats upp. Men att driva ett litet lantbruk själv på gammalt vis kommer tillbaka mer och mer, därmed också intresset för de gamla redskapen. Ja, Drängen i Beddinge är minst sagt målmedveten och vet vad han vill med den gamla gården.
     – Jag har många ambitioner men om jag gör det inom 20 år eller 50 år, det spelar ingen roll. 

TEXT: Carolina Svensson

Getterna Åugust, Ulla och Bella får snällt dela stall med djuren som Albin tar hand om från djurens vänner. 

Katten Flisan som Albin fått av Djurens vänner föredrar 35:an som står och väntar på att få komma ut till vårbruket.

En gammal höräfsa till sin samling av gamla redskap fick Albin såga loss från en fläderbuske på en gård i Västra Torp.

Grållen

Drängen har många ambitioner men om han gör det inom 20 år eller 50 år, det spelar ingen roll.